Det var redan i maj, när jag var så stursk att träningen
gick så bra, att jag gick och rörde mig bra och att jag dessutom jobbade halvtid
och hade gjort upp med min chef att jag skulle få augustisemester. Det var då
jag började hoppas på att vara i form för en semesterresa i augusti. När jag
gick in på mitt fackförbunds hemsida fann jag att en av Akademikerförbundets
SSRs lägenheter i Fuengirola var ledig 15-22 augusti. Jag slog till på
direkten. Lägenheten var stor nog för en eller två personer till, men det fanns
ju gott om tid att söka ressällskap.
Det var strax efter som min högra fot slog bakut och jag
tvingades till gips, avlastning och därmed rullstolsläge igen. Jag behöll
bokningen trots att jag trodde det skulle bli ogörligt att komma iväg. Och nu
är jag här. Som sjukskriven, med bök och hjälpmedel och på egen hand.
I vissa lägen skull det ha varit skönt att ha någon med sig.
Men å andra siden skulle jag inte vara något vidare värst till ressällskap. Nu
kan jag ta tillvaron i min egen takt. De första dagarna promenerade jag mycket
i omgivningarna och längs den vackra strandpromenaden. Fiffigt med Fuengirola
är att det längs strandpromenaden och efter alla större trottoarer finns ett
stort antal bänkar perfekta både för protestanter från Sverige och för spanska
pensionärer att sitta och vila på i värmen och kolla in folklivet.
Jag har ryggsäck och vattenflaska med på kryckpromenaden. De
Spanska damerna har liten handväska och allt som oftast en solfjäder. Jag
trodde faktiskt solfjädrar numer mest var turistsouvenirer eller bara del av
flamencoföreställningar. Men icke- Här finns gott om skickligt
solfjäderflåktande kvinnor på restauranger, gående till konsum eller sittande
på bänkar. Männen använder inga handredskap för att fläkta sig ens när
termometern stiger över 35 grader. De dricker massa öl och kör bil med
luftkonditioneringen på max istället.
Tänkte mig att denna resa skulle ge gott om gåträning och
rehabilitering. Men efter de första positiva dagarna åkte jag på kräksjukan.
Pinsamt. Vilken amatör jag blivit. Det var minst 20 år sen senast jag fick
någon sorts turistsjuka. Ett och ett halvt dygn i horisontalläge, med närhet
till toaletten, förtärande yoghurt och vatten som lika raskt kom upp igen. Och
täta blodsocker kontroller.
Nu har jag så sakteliga repat mig från pärsen, men känner
mig fortfarande lite matt i kroppen. Ska ta det lite lugnt resten av veckan och
avstår faktiskt från den planerade tågresan in till storstadsmyllret i Malaga.
Den stad jag befinner mig i får vara gott nog. Här finns sol och värme. Och min
badprotes har varit till stor nytta i bostadsrättsföreningens pol och i
duschen. Men havsbaden hoppar jag denna gång. Även om det är näratill stranden
är det för långt att promenera i badprotesen, och att byta protes på den
finkorniga stranden känns som en onödig risk. Små fina sandkorn i proteshylsa
eller linern är nog inge bra. Men havet är vackert att titta på i alla fall.
Och solen strålar klart och nätterna är varma. Lägenheten är försedd med en väl
tilltagen luftkonditionering. (Dock lite kommunikationsproblem, eftersom
fjärrkontrollen är spansktalande.
Natten mot söndag återvänder jag till Gävle om allt går
enligt plan. Måste erkänna att sista sträckan med tåg från Arlanda är största orosmomentet.
