protestany

tisdag 30 juni 2015

Protestanten går igen - men varsamt

Åkte till Hudiksvall i onsdags. Med sjukresa, rullstol och ingipsad fot. Åkte hem med sjukresa och rullstol, men utan gips. Sår, ostit och eventuell fraktur är under läkning och hur som bedömer ortopedspecialisten att gips inte längre behövs och att jag så sakteliga kan börja belasta foten. Lite osäkert i början förstås. Foten känns stel och orörlig, liksom höfterna till att börja med. Även protesen kändes vinglig och velig de första stegen. Men redan har jag hittat tillbaka till tekniken jag som protestant behöver.

Muskelstyrkan kommer att ta tid att återfå i de delar av kroppen som varit overksamma under dessa veckor i rullstol. Men balans och fysiskt självförtroende som sitter i hjärnan går enklare än jag trott att hitta tillbaks till. Får god hjälp av min sjukgymnast. Och fördelen med att lära sig gå för andra gången inom några månader, är att jag trots allt har med mig erfarenheten av hur man lär sig.

Nu gäller det att hitta balansen. Att tillåta mig njuta av förmågan att resa på kroppen och stå och gå hemmavid. Men använda kryckor och inte belasta för mycket. Träna efter programmet för att stärka de små musklerna i foten och få igång cirkulation i vaden och foten. Men inte förivra mig. Uppföljande sjukvårdsbesök i morgon för att följa utvecklingen.  Kanske den sedan tidigare spaniensemestern i augusti ändå är möjlig? Behåller den bokade lägenheten och ser tiden an.

Ortopedspecialisten skrev sjukintyg till mitten av augusti och Försäkringskassan har beviljat sjukersättning via SMS. Men jag ägnar rätt mycket tankekraft åt att planera mitt återtåg till yrkeslivet och ställa mig frågor om vad jag vill och kan och hur jag ska hitta min plats. Att vara sjukskriven i hemmet är ingen höjdare. Det krävs mycket av mig för att inte bli socialt isolerad, för att hitta stimulans.

Lägenheten skulle förtjäna en storstädning, men den sortens fysiska ansträngningar får anstå ännu några dagar. Ägnar mig istället åt vilsamma, stillasittande aktiviteter. Just nu läser jag Susanna Alakoskis bok April i anhörigsverige, och sommarens ankoms gör att balkongen blir den självklara platsen för både läsning och skrivande.
En riktigt bra investering jag gjorde när jag köpte den bärbara datorn. Den får följa med mig till Spanien. OM jag åker till Spanien i augusti.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar