Året som gick

Det var längesen jag skrev något på min blogg. Nyårshelg är väl en anledning så god som någon att blicka tillbaks och reflektera. Så nu när radio, teve och alla typer av media fylls av allehanda krönikor över året som gått, tar jag mig också samman och försöker mig på en sammanfattning av Protestantens 2015.

Ett skitår, har redan många döpt året till. Och det får jag instämma i med tanke på mänskligt lidande på vårt klot i form av krig och terror. Allt från skurkstater som terroriserar, förtrycker och dödar sitt eget folk, till extremistiska terrororganisationer och enskilda hatbrott. Här i vårt land är det brotten med rasistiska förtecken som går till historien. Knivattacken mot elever och personal på Kronans skola i Trollhättan, angrepp på tiggande EU-migranter och över 40 anlagda bränder på asylboenden eller tilltänkta sådana. Och så det politiska svaret på det mänskliga lidandet, flyktingströmmar och rasism. Det blev inte något som stärker och bygger på de mångas solidaritet och omtanke. Det blev murar, taggtråd, kontroller och en urholkning av asylrätten.

De politiska segrarna har skördats av rasister och brunskjortor runt om i Europa och här hemmavid av SD. Såväl i rikspolitiken som här i Gävle, där alliansen nu tagit över med stöd av stöddiga skadeglada Sverigedemokrater.

Häromdagen bläddrade jag fram den artikel som Arbetarbladetskrev i december 2014. Det blev alltså inget nyval till riksdagen. Och SD släppte fram de rödgröna i Gävle kommunfullmäktige (Och väntade ett år med att använda sin vågmästarställning). Då menade jag att jag inte visste hur mitt liv skulle se ut om ett halvår. Nu har det gått mer än ett år och framtiden är fortfarande lika oförsägbar och delar av mitt liv liksom står och stampar.

Mitt eget 2015 har innehållit mycket sjukdom, utredningar och vård. Förutom några veckor under april-maj, då jag var tillbaks på mitt gamla jobb som kurator i vuxenpsykiatri, har jag varit sjukskriven med ersättning från Försäkringskassan hela året.

Själva amputationen gick ju enligt plan, liksom protesutprovning och att lära sig gå och stå med protes. Och jobbmässigt var jag som sagt på väg tillbaks till mitt socionomyrke. Efter åtta till nio års frånvaro för politikens skull. Tanken var att jag skulle jobba under sommarperioden och ta tre semesterveckor i augusti. Men så kom försommarens svacka med sår på kvarvarande fotens stortå som ledde till penicillinbehandling, gips och att jag åter blev rullstolsberoende. Men så lärde jag mig gå för andra gången och reste till Spanien en veka md en praktisk badprotes i bagaget.

Såret var läkt och hoppet återvänt. Men i september när det var dags att bryta sjukskrivningen blev det nytt sår. Massa utredningar och undersökningar och jag fick ta fram den jättestora gamla  skiftnyckeln för att skruva ner mina förväntningar. Och på den vägen är det. I november gav en sårodling besked om att jag drabbats av MRSA (Meticillinresistenta gula stafylokocker). Nya restriktioner och sjukintyg och ny behandling med tuffare antibiotika. Min diabetes fick spel och massa höga blodsockervärden, allmänt nedsatt kondition med blodvärdet i knävecken  och jag har varit inlagd på infektionsavdelningen några dagar.

Har så sakteliga repat mig och kommit igång med träning efter det igen. Dessutom har jag lärt mig cykla med protesen, vilket är frihet för mig. Jag är rörligare och har lättare att ta mig ut. Som ett exempel cyklade jag hem härom  natten efter en trevlig nyårsfest hos vänner. Bara det!

Lite trist ändå att vara i väntan på och inte ha koll på nästa steg. Ger den nya antibiotikan effekt?  Behöver stortån opereras bort eller räcker det med steloperation av leden? Kanske någon mer undersökning som ska göras och läkare som behöver kommunicera med varandra. Sådant kan ta tid.

För mig blev alltså 2015 året då jag inte hade en enda semesterdag, utan mest var overksam och sjukskriven. Men trots det finns det roliga och spännande minnen från året också. Här är några bilder:

Vänsterdagarna i Malmö

 

Fuengirola

Första maj i Falun

Och här är några författare jag träffat eller lyssnat till 2015:

Jonas Hassen Khemiri, Anneli Jordahl, Anna Jörgensdotter och Jenny Wrangborg

  

Läsande och skrivande och tränande för att hålla kroppen i form är alltså något jag ägnat tid åt under 2015. Det hoppas jag kunna fortsätta med under 2016 också, men att jag dessutom ska jobba och ha semester och att det händer något nytt och spännande.

Och så önskar jag ett rött och solidariskt nytt år förstås. Och fred och jämlikhet. I nuläget finns mycket hinder i vägen, men 2016 kan bli det år alla gick samman, spottade i nävarna och började det jobbet.