På sätt och vis att kliva tillbaks på samma ruta som jag
befann mig på för 15 år sedan när jag började min anställning på den
psykiatriska öppenvårdsmottagningen i Gävle. Fast då var jag
landstingsanställd. Nu är jag anställd på Region Gävleborg. Men annan
organisation, andra chefer och kollegor, andra rutiner – det är ju en sak. Det
mest spännande är hur socionomens yrkesroll ser ut i dagens vuxenpsykiatri. Hur ser
innehållet i jobbet ut?
Kommer jag att hitta tillbaks till den stolthet jag en gång
kände över yrket som socionom och socialarbetare? Kommer jag att ha användning
för allt jag lärde mig då, allt jag läste, och alla vidare- och fortutbildningar
jag gått? Eller kommer jag att vara en novis som får början från början för att
passa in i det som nu förväntas från arbetsgivaren?
Det är inte riktigt min stil att ångra val jag gjort, eller
ens grunna på det. Men visst har jag ibland tänk tanken. Hur hade mitt liv sett
ut om jag inte hade ställt upp på att bli kommunalråd? Var hade jag då befunnit
mig i yrkeslivet och karriären?
Jag kommer att vara sjukskriven på halva tiden ett tag till.
Jag behöver ännu rätt mycket tid och kraft till min rehabilitering. Att öva och träna min kropp, styrka och balans. Och att inrätta livet som protestant. Trots allt
har jag inte haft min protes mer än en månad. Och det hjälper inte på alla plan
att bara var ivrig och envis. Vissa saker behöver tid också. Varken läkare eller Försäkringskassa har visat
något engagemang i den processen. Det är jag själv som väljer att nu bryta sjukskrivningen
på 50 %. Av ren nyfikenhet? Fortsättningen får väl bli lite att
testa och känna efter vad som funkar och när det är dags för nya steg.
Huvuddelen av min sommarsemester får jag i augusti. Och då
skall jag vara rörlig nog för att ge mig ut och resa och kunna njuta av det.
Det är ett mål på vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar