Julefrid

Vilken tur att jag varken är religiös eller har några barn eller barnbarn. Skönt att ingen och inget kräver massa julfirande från mig. Speciellt i år. Detta är alltså min första enbenta jul. Det har dessutom bara förflutit 9 dagar sen amputationen och några få dagar sen jag blev utskriven från sjukhuset.

Det innebär att det fortfarande är mycket att vänja sig vid och att lära sig. De små sakerna i vardagen som jag klarade på en blink när jag stod upprätt tar sin lilla tid med ett ben och rullstol. Men jag klarar att ta fram vaser till vackra blommor som snälla människor skickat, fixa mat och duscha utan att dratta omkull. Jag behöver också lite tid till vila och att ladda om och tänka.

Lite uppföljande provtagningar på hälsocentralen i mellandagarna och ett läkarbesök på ortopeden strax efter nyår är redan inbokat. Jag är beroende av en del läkemedel för att hålla smärtorna borta. Blir nog lite seg och trött av dessa också eller om det är mitt låga blodvärde som sjukhuset råkade missa att åtgärda. Grr..

Jo, det finns en del övrigt att önska när det gäller min egen delaktighet i vården på avdelningen. Det var sällan jag fick någon respons på de prover som togs trots att jag själv efterfrågade det. Kanske kan man skylla på stressen och en fullbelagd avdelning med snabb genomströmning. Kanske är det också så att rutinerna på en ortopedavdelning är anpassade till att en stor del av patienterna är äldre och inte kan eller har förmåga att vara delaktiga eller ens kommer ihåg vad man ätit och druckit eller kan delge hur man reagerar på olika mediciner?

För mig blev det så att det var vid det korta utskrivningssamtalet med underläkaren jag fick lite info, men faktsik mest i kontakten med primärvården efter att jag kommit hem. Jag hade telefonsamtal med sjuksköterska och hembesök från arbetsterapin, redan första vardagen efter att de fått rapport om utskrivningen från sjukhuset.

När det gäller omgivningen måste jag erkänna att jag är helt överväldigad. Mitt i julstressen har jag fått massor av omtanke och uppmuntran från vänner och bekanta. Presenter, lyckönskningar, besök, telesamtal, mejl, sms, facebookhälsningar och erbjudanden om hjälp. Och min bostad är nu prydd av blommor och julgrupper som jag kan njuta av under helgerna och tiden som sjukling hemmavid.

Jag känner mig lyckligt lottad och ska använda min tid för att ladda inför nästa år.

GOD JUL!